De är väl konstigt att alla "äldre" jämt tycker att man är så smal och smärt när man själv tycker att man är smyg fet och rund.
Är det så att man inte törs att säga något annat när man blir gammal?
Eller ser dem dåligt?
Eller var det så att folk helt enkelt var tjockare förr?
Jämnför jag mig med många andra i min ålder och som har min längd så kan man nog med ett milt uttryck säga att man är lite "större".
Om gamlingarna tycker att jag är smal, vad ska de tycka om alla andra?
Det kanske är så att de har så taskig syn så de inte ens ser de där andra pinnarna för de är så gaaaalet smala?
De där andra kanske göms bakom pinnstolar, lyckstolpar och spadar.
Jag mår inte dåligt av att ha hull, men visst tusan skulle jag vilja bli fast i kroppen och inte bli kallad degen av min bästis ;)
Men jag har inte hittat den rätta träningen som jag tycker om.
Jag gillar inte träning över huvudtaget.
Jag gillar mat i bland, jag gillar chips och dip, jag gillar glass i stora lass, jag gillar kakor, jag gillar pizza, jag gillar bullar, jag gillar blåbärspaj, jag gillar en del alkohol i måttliga mängder.
Ja som ni ser, jag gillar allt onyttigt och det står jag för.
Jag orkar fan inte med att gå runt hela tiden och kämpa för att inte äta allt det där goda och onyttiga.
Och jag ska hitta min träning som jag tycker om en vacker dag när jag orkar resa mig ur soffan och sluta äta allt gött som står på bordet framför.
Och alla ni som är "större" än mig, ta inte åt er av nåt.
Alla har vi olika krav på oss själva!
Men bli inte så stora så att det är en fara för er, tänk er för.
Hjärtat behöver inte bara kärlek och värme det behöver nog lite mindre fett hos vissa oxå.
Och ja jag vet att jag är för ärlig i bland så som sagt, ta inte åt er!
