Jobbar som vanligt. Är i Daglösen, som vanligt de med tyvärr. Jag gillar inte det här stället, det känns som att det aldrig kommer bli någon ordning här. En del folk tycker nog att Daglösen är helt oviktigt och man kan göra precis som man vill för att det ändå inte är någon som bryr sig.
Men jag tycker inte att det är så jäkla kul att behöva "städa" upp efter andra. Hur svårt kan det vara att göra sitt jobb menar jag?
Jag trodde att alla var anställda på samma vilkor men tydligen så trodde inte många andra det?!
Jag har fått en släng av perfektionism och pedantisk (stavning?!) jag vill att saker är snygga och rena.
Jag vill inte ha det stökigt omkring mig på jobbet för då funkar det inte lika bra.
Jag kan acceptera att andra inte bryr sig om det, men jag kan inte acceptera när andra lämnar sitt jobb och sin skit till mig?!
Ett ständigt och återkommande problem jag skriver om här i bloggen, men för fan väx upp!
Står det skrivet i min panna "Alltiallo, gör allt som du inte själv vill göra!" ?????
Lata j*vlar!
Igår var det en sån där perfektionism grej som kom över mig igen, jag skulle på möte, jag hade bråttom så när jag klär på mig så tar ja ett par vita strumpor och så hade jag sen på mig svarta leggins. Äää va fan jag ska ju ändå ha skor på mig så det syns inte tänkte jag. Alltså jag hatar att ha vita strumpor till svarta leggins, till jeans och andra byxor går det bra men inte just svarta leggins! Det går bara inte! Det måste va helsvarta strumpor till det!
Men iallafall så tar jag de där förbannade vita strumporna och drar iväg på mötet. I lokalen så möts jag av skylten "Var god ta av dig skorna här!" tusan nu måste jag visa att jag har vita strumpor till svarta leggins! De gååååååår bara inte!
Så då fick jag sitta och störa mig på mina jäkla strumpor i över 1 timme oxå.
Perfektionism eller tvångstankar kanske?