Jag har inte gjort något nu på en hel vecka snart, alltså något vettigt. Inte städat, tvättat, lagat mat eller vart utomhus. Inte nåt alltså. Jag har ingen ork, ingen lust. Är helt tung i huvudet och orkar inte ta tag i vardagen, den där bubblan är tillbaka och jag bara sitter i den och här framför datorn.
Hoppas på ett banksamtal och ett bra besked i dag, jag vill gärna ha de där nya väggarna nu och till de krävs pengar, pengar som jag inte vill att någon annan ska bli lidande för men som jag måste ändå kräva. Eller?!
Jobb står på schemat i dag, eller ja hela helgen, ska jobba eftermiddag i dag, lördag och söndag. Det är skönt, lugnt och skönt oftast inga arbeten ute. Eftersom jag jobbar eftermidddag efter Patrick så vet jag oxå att det alltid är städat när man kommer. Gött, hatar att ta reda på andras skit.
Livet är inte rättvist, 2 dagar efter Morfar så gick Lisbeth bort, det är fan inte rätt.
Läste igår om två 18-åringar som blev påkörda av tåget oxå, det är inte heller rättvist. Fy fan vad hemskt. Det har vart så mycket såna olyckor de senaste så det är inte klokt. Hur fan är det möjligt egentligen? Varför blir bara vissa lidande och inte andra?