Det är inte nog med skit än tydligen.
Min bästa morfar somnade så gott i dag, han mår mycket bättre där på andra sidan. Det vet jag, men så svårt att acceptera det nu. Jag mår både bra och dåligt för det, dåligt för att jag inte hann upp och hälsa på en sista gång och dels för att sist jag var där kändes det ändå som att det räckte att se han så liten och nedbruten redan då. Jag är glad att han slapp lida mer. Lilla lilla Morfar. Han mår bra nu <3
Har än inte hittat den där andra väggen jag ska sitta och glo på. Känns omöjligt just nu. Har ingen lust att leta eller titta på nåt. Vill lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och vakna upp till det där som var för 1 år och 10 månader sen. Allt var bra så som det ska vara. Det ska inte vara så här dåligt som det har vart i 1 år. Jag skäms :S
Jag vill dansa på moln resten av mitt liv...
Går inte ändra det som har varit bara det som kommer att vara!
Tyvärr så upptäcker man sina fel och brister försent och hur gärna man skulle vilja vrida tillbaka tiden så går det inte.
Men man lär sej av sina misstag hur ont det än gör.