De känns som att jag har en golfboll i halsen alltså. Jäklar vad knäppt.
Har vart nära på att spy typ 4 gånger idag för de känns som de sitter nå skit där nere.
Men knaprar alvedon, strepsil och mucoangin nu så hoppas det blir bättre iallafall.
Som tur är så känns det som jag inte har någon feber iallafall. Kändes ju som de i natt men den verkar vara borta.
Borta är även en stor del av en trygghet jag har haft.
Ni vet en sån där daglig sak som att ta fram nycklarna och låsa upp dörren kan få mig ur form just nu.
Den senaste veckan så har 3 st nycklar lämnat min knippa. 2 st som jag har lagt undan då jag antar att jag inte kommer behöva använda dem något mer. Kanske aldrig eller kanske inte på en lång tid igen.
De 2 nycklarna har nästan känts "skönt" att bli av med. Jag tror inte att jag känner någon ånger?! Inte just nu iallafall. Det känns mest som en befrielse.
Den sista nyckeln är hos sin ägare igen. Den ville jag verkligen inte lämna ifrån mig. Den var min trygghet.
Dit kunde jag komma när jag ville. Den lägenheten dit den nyckeln gick har satt sina spår. Den lägenheten där jag mer eller mindre har bott i de senaste 7 månaderna. Jag kommer alltid sakna den som bjöd in mig dit. Den människa jag har gjort så mycket roligt med! Som jag faktiskt såg en framtid med.
Han jag ville dela allt med.
Nycklarna är borta och även en STOR del av mitt liv.
Men alltid lär man sig nya saker på vägen!
Tack alla mina nära, ni ska bara veta hur bra ni har vart den senaste tiden!