Jag har en olust känsla i kroppen just nu som inte försvinner.
Ångest, panik, olust, hopplöshet, ja allt! Förstår inte när detta ska försvinna.
Vill kunna må gött igen utan att känna mig nojjig för massa saker! Jag får för mig så jäkla mycket dumt och bara ältar all gammal skit!
Igår börja jag fundera på det där uttrycket "när nån är blåögd". Jag har sagt om så himla många människor att de är så blåögda och inte inser vad de håller på med när de går i god för någon.
Det är ju så himla lätt att man själv hamnar där pga att man inte ser vad personer försöker göra med en.
Igår blev jag fundersam när jag inser att 2 personer som jag har omkring mig pratar med mig om varandra och sen kan jag inte bestämma vem av dem två som har "rätt". Är jag så blåögd så jag tar bådas parti?
Kan det vara så att båda har rätt, men på olika sätt oxå?! Jag har ett väldigt gott öga för dessa två människor, men ändå så förstår jag inte vad de håller på med när de bara förstör för varandra ibland. Och inte är schyssta. Den ena har fått chans på chans på chans och den andra har gett och gett och gett. Och det är inte alltid rätt att bara ge heller!
Ger man för mycket så får man skylla sig själv kan jag tycka ibland.
Det är så många av ens nära, kära, vänner, bekanta, obekanta och ovänner man ändå faller för och har ett gott öga för. Vissa människor som jag har träffat men inte har någon kontakt alls med idag kan jag tänka lite extra på och ha ett gott öga för, ändå kanske har denna människa sårat mig nåt så grymt!
Vissa människor vill man ge en andra, tredje och kanske till och med fjärde chans även fast de inte är värda det.
Hur gör man med dessa människor som ständigt ligger och gnager på ens samvete som man ändå vet att man aldrig mer förmodligen kommer ha kontakt med? Kontakten har ju antagligen upphört pga mig eller den andra.
Hur många har inte haft en vän som gång på gång sagt att man ska träffas och sen har denna "plötsligt" blivit sjuk eller inte kunnat och sen får man reda på genom bakvägen att den har träffat någon annan istället.
Hur sårad har man inte blivit?
Hur sårad har inte mina vänner blivit när jag har gjort så?
Det måste ju vara det där goda ögat för folk som spelar in igen där. För annars skulle man väl bryta kontakten med människor som bara tar energi från ens liv? Men tack vare att man ser nåt mer hos vissa så står man kvar där. Gång på gång på gång.
Jag vill gå vidare, jag vill inte sitta fast i denna geggan och blicka tillbaka, vissa personer är inte värda att må dåligt för när de aldrig skulle få för sig att visa empati på något sätt tillbaka.
Å nu blickar jag framåt och hoppas att Maria tar sig i kragen och beställer en PIP biljett så vi kan få några dagar ihop i sommar, bara hon och jag! :)