Tänk vad många vänner och bekanta man har mist under åren, många som har drabbats av olyckor som blev slutet för dem och många som valde att inte leva något mer. Varje gång någon man känner dör så blir man lika ledsen, frustrerad, chockad, arg och undrar bara varför?!
Tänk alla nu i Norge som har fått sätta livet till för att en sjuk människa har någon tanke i huvudet som han måste bara utföra. Alla dessa människor på en och samma gång. Jag lider med deras nära. Alla de som inte blev skjutna, som klarade sig undan, ska ha all kärlek i världen! Det kan nog vara det tuffaste de någonsin kommer få uppleva. Att mista så mycket vänner på en och samma dag och veta själv att de kunde ha vart en bland dom.
Jag blir så ledsen så fort jag tänker på vad som har hänt. Har en klump i magen och är så jäkla rädd för att något ska hända mina vänner! Om det kan hända där så kan det ju hända vart som helst känns det som. Det är så nära!
Det värsta är att alla som har dött tidigare "glöms" av, klart man inte glömmer bort dom. Men det är först när det händer något hemskt man kommer och tänka på hur många i ens närhet som egentligen skulle vart med en nu men har fått försvinna alldeles förtidigt.
Alla dessa stora olyckor som förstör hela livet för många, hur kan folk vilja göra så mot någon annan människa? Har dom aldrig upplevt någon typ av helvete för att inse vad dom kommer göra med alla de som mister sina nära? Och hur många såna här människor finns det inte ute i vårat samhälle som är beredd på att göra likadant som denna kille gjorde i Norge i fredags? Det är ju fan sjukt när man blir rädd för att gå ner på stan för man vet aldrig vad som kan hända.
Man ska väl aldrig hoppas att någon människa ska fara illa, men i detta fall hade jag gärna sett att dödsstraff fanns. Att en människa kan förändra så mycket på en sån kort stund gör mig rädd.
Jag hoppas att denna människa aldrig mer får se ett leende!
Jag sörjer med Norge!