Ärligt i natt trodde jag att jag skulle få en hjärtattack eller nåt sånt. Jag skulle försöka sova igår kväll, men det enda som jag kunde tänka på var massa dåliga jävla saker! Bl.a. min JÄVLA bil! (Jag håller på att självdö tack vare den där jävla bilen som aldrig blir klar.) Så iallafall när jag ligger i sängen igår kväll och ska försöka somna efter att ha vart trött som tusan i soffan så går det inte. Och jag börjar känna mer och mer smärta i högersida i bröstkrogen och att det bara "bränner" där inne. Först trodde jag att jag skulle stendö där i sängen (stackars sate som hade hittat mig där otvättad och i alldeles för små trosor. Ha!) men sen kommer jag på mig själv med att känna igen känslan av att en vän som åt ångestdämpande beskrev att den fick känslan av att det brände i bröstet. Det måste vart den där jävla herr Ångest som kom på besök, rejält jävla besök och allt trappades upp och blev värre. Alla dumma tankar jag kunde tänka kom och tillslut efter några timmar var jag förmodligen så slut så jag bara däcka! Gött var de iallafall, men det varade väl bara ett par minuter för att sedan vakna upp svettig och jävlig och allt är tillbaka igen. Men somnar ännu en gång för att vakna halv 5 i morgon igen! :S Men lyckas somna om och går upp vid 6 då är allt över men ändå är detta jävla grubblandet kvar. När ska jag få tillbaka den där bilen egentligen??
Allt är som en stor jävla röra! Så mycket man vill säga men inte kan. Jag är för högt upp jag har fått min förstora dos av lycka just nu och bara skuttar runt och ler hela dagarna för jag är så jävla glad att jag har dom bästa runt mig just nu!! Men när det väl kommer en motgång då blir det ett sånt jävla hårt fall, de gör så ont av så jävla lite!
Stoooooort tack till Nathalie som vet EXAKT vad jag menar!!
Kärlek till mina vänner!