Livet är annorlunda för vissa än för andra.
Jag undrar ofta varför vissa drabbas av mer olycka än vad andra gör?
Vissa verkar aldrig ha haft ett problem på kanske 40 år i livet, medans andra har levt ett helvete.
Är det pga att en del förstorar upp problem mer än andra? Eller är det så att folk faktiskt lever livet som en dans på rosor ibland?
Jag har svårt att tro att nån människa ALDRIG har haft något större problem men vissa gånger känns det som en del aldrig har upplevt någon motgång?
Jag kan bara tala för mig själv och tycker att livet många gånger har vart för jävligt!
Men man stärks av det i slutändan även fast det är omöjligt att se det just under den jävligaste stunden!
Jag lider med människor många gånger och tycker det känns hemskt när någon har råkat illa ut.
Tänker på många även om det kanske inte märks.
Jag är en känslobomb och önskar att man kunde hjälpa till i vissa stunder, det tar hårt på en när man får höra om andras olyckor :(
Vill att folk ska förstå även fast jag och den inte är vänner just för stunden så känns det för jävligt att veta om vad den går igenom men inte kunna ställa upp.
Jag känner en ångest som egentligen jag inte skulle behöva känna.
Men det är så jag funkar och jag inser att jag är faktiskt en tjej med jävligt mycket känslor. Både positivt och negativt många gånger!
Önskar att alla mina vänner vet vad mycket de betyder för mig! <3
Natti Natti :)
1
cathrin
vi vänner vet hur du funkar och du betyder massa för oss iaf för mig. :D