Ja det är konstigt hur vi människor reagerar i olika situationer. Efter att ha sett en serie igår där en kille kom hem till sin familj efter att ha hållt sig gömd i några dygn så möttes han av sin pappa i hemmet och det enda pappa kunde få ur säg var "Jaha det är dags att komma nu?!"
Och jag misstänker att man reagerar på så olika sätt i olika situationer men ändå tänker man förmodligen ganska lika. Jag förmodar att pappa var hur glad som helst över att se sin son välbehållen men istället övergick glädjen i ilska och som sedan bildade helt fel ord när de hittade ut genom hans mun.
Precis så är det för mig oxå nästan jämt! Jag tycker och tänker en sak men får ur mig något helt annat!
Något dumt, elakt, ilsket, argt, taskigt eller helt enkelt något som jag verkligen inte hade tänkt att säga utan det bara kommer ur mig för jag aldrig tänker innan jag pratar.
Jag har så lätt för att bara slänga ur mig massa ord som egentligen sårar så himla mycket mer än vad de gör gott men det är bara så jag funkar.
Jag kan inte ändra på hur jag är eller hur jag pratar, men jag kan lova att jag försöker! Jag har blivit mycket bättre än vad jag har vart men långt ifrån bra! Men jag får väl helt enkelt inse att det är så min personlighet är.
Jag vill inte såra någon som jag oftas gör i de situationer där det uppstår otrygghet för mig, jag blir rädd och vräker ur mig något helt opassande.
Jag skulle kunna göra mycket för att ta tillbaka en massa ord som ploppat ur min mun, men det enda jag kan säga nu efteråt är förlåt till alla jag har sårat, det har aldrig vart min mening. Jag tänker bara inte före jag öppnar käften.
Och jag skulle även kunna göra mycket för att gå tillbaka i tiden och ha öppnat käften i rätt tid och sagt vad jag tycker och tänker om saker så hade det sluppit suttit inuti mig och gnagt.
Men alla lär vi oss av våra misstag och ett av dem är att jag iallafall ska FÖRSÖKA visa glädje istället för ilska när jag blir glad i en sån där situation som den där pappan säkert blev.
Tanke, känsla och handling...