Igår var det premiär för programet "Jakten på det perfekta livet" med Hanna Hellquist.
Jag blir så glad av att se såna program.
Jag blir glad av Hanna, jag blir glad när man ser att det finns andra som är i samma sits som en själv.
Många gånger i programet skratta jag högt och kände igen mig många gånger! Haha.
Jag skrattade så jag grät när man fick se gris samlingen hemma hos Lars Lerin och Junior.
Men ändå blir jag nervös över att man kanske blir själv förjämnan, alltså inte hitta någon att ha en vardag med.
Tänk om man blir en katt-tant? Fan vad illa det skulle vara! Haha.
Men det var som den där experten Egil sa att man måste våga vara beroende.
Man har ju alltid lärt sig att vara självständig och inte beronende av andra, därför har jag nog svårt att vara beroende av folk.
Jag har för det mesta klarat mig själv. Jag var bland de första av mina vänner att flytta hemifrån till mitt "egna" boende och inte flytta hem igen.
Jag fick köpa min egna bil själv. Jag fick skaffa alla mina försäkringar själv. Jag fick lära mig allt själv.
Visst fan har jag fått hjälp med allt men jag har inte bett mamma och pappa att ordna allt åt mig utan jag har försökt att göra så mycket jag kan själv. Sen får man ju alltid råd och tips av alla runt sig!
Men det är sånt där jag tycker är jobbigt, med folk som inte kan ta hand om sig själva när de är myndiga.
Jag är rädd att bli beroende av andra människor och jag hatar att ens ha tanken på att inte kunna klara mig själv en vacker dag!
Det kanske är även därför jag har svårt i relationer.
Jag vet inte hur man ska bete sig i dom.
Min uppväxt är annorlunda mot många andras då det inte har vart så mycket relationer i den.
Det är inte så många i min närhet som har haft en "riktig" relation, utan mest trasiga förhållande och massa bråk.
Hur ska man då lära sig själv?
Jag är rädd att släppa in folk för nära och jag är rädd för att bli ensam.
Men Hanna Hellquist fick mig att må jäkligt bra för en stund igår! Och det kanske var extra lätt att skratta när man hör hennes värmländska oxå ;)
Ha nu en fin helg! Min började i morse och jag njuter! :)
Ensam blir du aldrig!
Du har ju Kerra och snart ett plutt att skämma bort!